Grunddokument
Grunddokumentet finns också att ladda ner i PDF-format. Klicka här för att hämta dokumentet.
Innehåll:
1. Något om församling/kyrka
2. Nulägesbeskrivning
3. Samarbete - ett steg i rätt riktning
4. Anslutning till Elsin
5. Elsins ledning och organisation
6. Observatörsstatus i rådet
7. Grunddokumentets tillblivelse och status
Grunddokument för Evangeliskt-Lutherskt samarbete i Norden (Elsin)
Vi har en skatt som är oförgänglig och tidlös. Denna skatt är Guds levande ord. Om denna skatt säger Jesus i Matt 24:35 att ”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå”.
Det var Guds rena och klara ord som Luther och reformatorerna återupptäckte. Denna skatt hade i långa tider legat dold under människomeningar som kommit in i kyrka och församling, och så hade man mist skatten.
Även idag är det denna skatt frågan gäller. Folkkyrkorna i Norden har under de senaste århundradena allt mer avlägsnat sig från troheten mot Guds ord och den evangelisk-lutherska bekännelsen. Det läromässiga avfallet har fortsatt under hela 1900-talet och under senare år accelererat. Detta läromässiga avfall hör nära samman med bibelkritiken, som är av mycket äldre datum men som alltjämt frodas och bär sin frukt.
Nu prövas särskilt hur vi i trohet mot Guds ord skall tillse att Guds ord förkunnas rent och klart till omvändelse och evigt liv, och hur sakramenten skall förvaltas. Därmed aktualiseras församlingsfrågan och hur vi även i denna fråga skall vara trogna Guds ord. Detta är en fråga som ofta avfärdas som en yttre praktisk sak, som inte är så viktig. Men Guds ord lär oss hur Gud just till församlingen överlämnat de medel genom vilket människor kan väckas, födas på nytt och bevaras i en saliggörande tro och så nå den eviga saligheten. Därför är frågan om den synliga församlingen i allra djupaste mening livsviktig.
1. Något om församling/kyrka
(Ansluter till boken: Den kristna församlingen. Tio bibeltimmar med Jan Bygstad. Logos förlag, Vasa 2006.)
Nya testamentet talar både om den osynliga och den synliga kyrkan. För dessa begrepp använder dock Nya testamentet endast ett uttryck och det är ekkläsía, som ofta återkommer. Ordet ekkläsía betecknar en grupp människor som kallats ut från sitt tidigare sammanhang för att komma in i ett nytt, där de skall tillhöra Herren Jesus.
Den osynliga eller den universella kyrkan är lika med Kristi kyrka. Den omfattar alla troende under alla tider och sträcker sig in i evigheten. Både de som redan har flyttat hem till Frälsaren och de som lever kvar här på jorden i tron på honom tillhör denna kyrka.
Kristi kyrka är inte identisk med någon yttre kyrkoorganisation. Om den osynliga kyrkan/församlingen, Kristi kyrka, talar den apostoliska trosbekännelsen med följande ord: en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund.
Denna allmänneliga kyrka, Kristi kyrka, blir synlig uteslutande genom den lokala församlingen. Den lokala församlingen innehar och företräder hela Kristi fullhet. Lokalförsamlingen är fundamentet i den kristna kyrkans liv. Detta gäller församlingen i Filadelfia, Efesus eller Korint såväl som andra församlingar som äger de kännetecken som Luther talar om. (Jfr punkten ”Kyrkans kännetecken” nedan!)
Den enskilde troende är på en och samma gång syndare och rättfärdig. Detta gäller också om den kristna församlingen som gemenskap: den är samtidigt syndig och rättfärdig. Den består av syndare som är heliga. Men denna helighet är oftast fördold och osynlig. I stället är synd, skröplighet och mänsklig svaghet mest iögonfallande. Ändå gäller om Guds folk att de är heliga mitt under det att de är behäftade med många slags svagheter – samtidigt syndare och rättfärdig.
Den kristna församlingen är en stor Guds gåva samtidigt som den står under korset och har del i samma lidanden som Herren Jesus själv hade del i. Där korset saknas, där är ingen kristen församling. En kristen hör alltid samman med och förstår sig själv utifrån gemenskapen i församlingen. Man är inordnad i en gudomlig ordning. Guds barn hör samman med Guds folk och det innebär att man inte skall existera som ensam kristen utan, där det ges möjlighet, vara med där Guds folk samlas till gudstjänst.
I Bibeln finns många löften som är knutna till församlingen. Bland de starkaste är det Jesus säger i Matt 16:18: ”… och helvetets portar skall inte få makt över den”.
Enheten
En evangelisk-luthersk församling är en samling kristna som är endräktiga i bekännelsen av Kristi lära och i bruket av sakramenten och som söker leva efter sin tro och bekännelse.
Den kristna församlingen är uppbyggd på apostlarnas och profeternas grund. Med dessa två uttryck avses att grunden är både Gamla och Nya testamentet.
Den kristna församlingen tror som apostlarna trodde och den lägger stor vikt vid läran och undervisningen i Guds ord. Det som skapar enhet mellan de troende, enhet i Guds folk, är en enda sak, nämligen sanningen. Många har uppfattningen att det är kärleken som skall skapa enhet, eftersom detta stämmer med den gamla människans sätt att se det. Men så lär inte Nya testamentet.
Under senare tid har kyrkorna i Norden genom Borgå-överenskommelsen blivit påverkade av den anglikanska kyrkan, där man hävdar att ett rätt biskopsämbete är nödvändigt för enhet i kyrkan. Men inte heller så lär Nya testamentet.
Nya testamentet förmanar de troende mycket allvarligt att ta vara på enheten i församlingen. Samtidigt har de troende en befallning från Gud att inte odla enhet där man inte längre lär i enlighet med Guds ord. Detta sägs tydligt i den apostoliska befallningen i Rom 16:17-18.
Kyrkans kännetecken
Luther säger att den kristna kyrkan har åtminstone sju yttre kännetecken. Det grundläggande är att Ordet förkunnas rätt – lag och evangelium. För det andra det heliga dopet, för det tredje den heliga nattvarden och för det fjärde nycklarna. Som det femte nämner han att församlingen kallar och viger män till lärare och herdar i församlingen samt för det sjätte att man samlas omkring nådemedlen och bekänner, ber, lovsjunger och tackar Herren. Slutligen det sjunde kännetecknet som handlar om den kristnes kors. Jesus säger att tjänaren inte är större än sin herre. ”Har de förföljt mig skall de också förfölja er.”
Samtidigt som man inte kan identifiera kyrkan eftersom den är osynlig, så kan man ändå känna igen den. Där Guds folk samlas och där dessa kännetecken finns där är den kristna kyrkan, som träder fram synligt här i världen. Här finns en dubbelhet som hör till trons villkor här i tiden – en överbevisning om det som inte syns.
Predikoämbetet
Den kristna församlingen kallar och insätter män i evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete. Detta ämbete kallas också Ordets ämbete eller predikoämbetet (CA V, SKB 58).
Predikoämbetet handhar nådemedelsförvaltningen. Ordets ämbete i församlingen är en Kristi gåva. Det är inte endast en mänsklig ordning som måste finnas för ordningens skull utan något som är givet och instiftat av Herren Jesus själv.
De gåvor eller tjänster som nämns i Ef 4:11 är av två huvudtyper. Den ena gruppen består av apostlar, profeter och evangelister. Dessa reste omkring från församling till församling. Den andra gruppen, herdar och lärare, kan sägas vara platsbundna och hörde till lokalförsamlingen.
Herdar och lärare är två ord som beskriver samma tjänst. Av Apg 14:23 och Tit 1:5 ser vi att Paulus och Barnabas insatte äldste i varje församling. Detta ord, äldste, heter på grekiska ”presbýteros”, som vi här i Norden möter som ordet präst. Dessa äldste kallas ofta för herdar och lärare enligt Ef 4:11.
Även när Paulus och Barnabas insatte äldste, så var församlingarna involverade i valet genom att medlemmarna själva genom omröstning utvalde den de hade tillit till och ansåg vara duglig att gå in i sådan tjänst. När Timoteus blev insatt i sin tjänst, skedde det genom handpåläggning av aposteln Paulus och de äldste. Timoteus fick då en nådegåva genom apostelns handpåläggning (1 Tim 4:14, 2 Tim 1:6). Denna handpåläggning, som man också kan kalla ordination eller prästvigning, innebär en stadfästelse av församlingens kallelse och helgelse som sker genom Guds ord och bön.
I romersk-katolsk tradition tänker man sig att det går en obruten linje med handpåläggningar från apostlarna ända fram till våra dagars biskopar, den s.k. apostoliska successionen. Man menar vidare att endast de som har del i denna succession är rätt kallade och vigda präster.
Om detta säger Luther: ”Det som skall lämnas vidare i den kristna församlingen är inte en kedja av handpåläggningar. Den kan inte säkra att evangeliet och Guds ord blir bevarade. Det som skall överlämnas är Guds ord, som skall traderas från släkte till släkte och från generation till generation. En mänsklig räcka av handpåläggningar säkrar ingenting.”
I Nya testamentet används orden ”präst” (presbýteros) och ”biskop” (epískopos) omväxlande om samma personer och tjänst. Dessa två benämningar betecknar i Nya testamentet samma sak. När man först senare skiljer på dessa, så att biskopar står över prästerna, är det resultatet av en kyrklig utveckling. Det är inte en gudomlig utan en mänsklig ordning, som det står kyrkan fritt att ha eller inte ha. Enligt Nya testamentet finns det, djupast sett, endast ett ämbete, men detta ges olika namn.
När Nya testamentet säger att det skall finnas ”Ordets tjänare” i den kristna församlingen så har det sin grund i Herrens befallning. Herren har bestämt att denna tjänst skall finnas i församlingen. Det är ett apostoliskt påbud att ha äldste/präster/herdar/lärare i församlingen.
Den helige Ande kallar och insätter dessa genom församlingen. Innehavaren skall förvalta denna nådegåva i församlingen så att han betjänar de troende med Guds ord. Detta för att församlingen skall växa till i tro, kärlek och helgelse i Herren.
Nyckelmakten och kyrkotukten
När Jesus gav Petrus himmelrikets nycklar så innebar det att han fick fullmakt av Herren Jesus själv att binda eller förlåta syndaren. Nyckelmakten brukas där kyrkotukten hålls i helgd i den kristna församlingen. Luther säger det så starkt: ”Där nycklarna är där är Guds folk. Där nyckelmakten inte är, där är det inte heller en sann kristen kyrka.”
Kyrkotukt skall brukas endast vid uppenbar och fasthållen synd. Och avsikten är att den som stängt sitt hjärta för Herren ska förstå allvaret och att detta ska föra till omvändelse.
Det andra syftet med kyrkotukten är att bevara församlingen för avfall. Om församlingen tolererar uppenbar synd kommer detta att smitta av sig i församlingen och dra med sig andra i synden.
Församlingens ansvar för vem som äger tillträde till nattvardsbordet hör nära samman med läran om kyrkotukten. Bindenyckeln skall brukas till att från nattvarden utestänga den som uppenbart lever i strid med Ordet och bekännelsen och som framhärdar i obotfärdighet. Med all kärlek skall man söka föra den felande tillrätta och med glädje och tacksamhet till Herren bruka lösenyckeln för den botfärdige, uppta honom i församlingens fulla gemenskap och på nytt bereda honom plats vid Herrens bord.
Så får den evangelisk-lutherska församlingen i en sann gemenskap praktisera det sångaren uttryckt
så:
Kring källan syns en syskonring, i salig ro och gamman;
o, vilket saligt underting att så få bo tillsamman!
2. Nulägesbeskrivning
I trohet mot Ordet har det, på grund av tillståndet inom de nordiska folkkyrkorna, vuxit fram fria lutherska församlingar och kyrkor i Norden. Somliga av dessa har existerat under många år medan andra har tillkommit efter de senaste årtiondenas allt tydligare läromässiga upplösning inom folkkyrkorna. Dessa församlingar och kyrkor är fria i förhållande till folkkyrkorna och har ingen gemenskap med dessa.
Flera av de fria församlingarna har sin bakgrund i de lågkyrkliga rörelserna inom de nordiska folkkyrkorna. Dessa rörelser har ofta varit ett andligt hem för många, samtidigt som de fungerat som proteströrelser. Men att protestera och sedan stå kvar i en avfallen kyrka kan leda till anpassning och urvattning av den evangelisk-lutherska läran, en fara för såväl organisationen som för den enskilde.
Det ligger ett stort ansvar på de fria lutherska församlingarna/kyrkorna att verka i enlighet med troheten till Ordet och bekännelsen och att fullfölja det på ett sådant sätt att församlingarna, så långt det beror på människor, äger bestånd och att den sunda oförfalskade läran kan räckas till kommande generationer.
3. Samarbete – ett steg i rätt riktning
Evangeliskt-lutherskt samarbete i Norden (Elsin ) vill etablera och stimulera till ett nära samarbete mellan de lutherska kyrkorna/församlingarna i Norden som står utanför folkkyrkorna.
Målet för Elsin är full kyrkogemenskap kring Ordet och sakramenten. Detta kan uppnås genom lärosamtal och förtroendefullt samarbete inom olika områden. Härigenom skulle de olika lutherska församlingarna och kyrkorna i Norden stärkas och på ett bättre sätt uppfylla missionsbefallningen. Inte minst för det uppväxande släktet är det viktigt att detta sker.
Elsin vill även vara till stöd och hjälp för sådana som står i begrepp att bilda församling eller där man har en sådan önskan.
Elsin kan liknas vid en ring, som församlingar och kyrkor kan haka fast vid. Ringen symboliserar endräkt i läran på Bibelns och den evangelisk-lutherska bekännelsens grund. Gemensamt uppbyggs och upprätthålls denna samverkan.
Ellipserna nedan exemplifierar församlingar/kyrkor som griper tag i ringen för att på Bibelns och bekännelsens grund bistå och hjälpa varandra. Pilarna anger vikten av att varje kyrka/församling arbetar mot samma mål på den grund som binder dem samman. Övriga kontakter som anslutna församlingar/kyrkor har sedan tidigare hanteras på ett sådant sätt att det befrämjar syftet med Elsin.
Elsin är ingen ny kyrkobildning utan en plattform för fria lutherska församlingar där syftet är att full kyrkogemenskap ska växa fram. Varje församling/ kyrka kan förbli intakt och självständig. Med de samlade resurserna som församlingarna/ kyrkorna besitter öppnar sig nya och bättre möjligheter att samarbeta i olika verksamheter. Samarbetets innehåll och omfattning beslutas av det råd som leder Elsin.
Om det skulle visa sig att någon inte längre vill vara med i detta samarbete släpper man taget i denna samarbetsring. Ringen är ändå intakt och de som fortfarande hakar fast vid denna ring fortsätter som tidigare.
Den stora gemensamma resurs med kunskap, insikt och förståelse av den biblisk-lutherska läran, som finns i de fria lutherska församlingarna/kyrkorna, måste tas i anspråk i våra församlingar och kyrkor och i de gemensamma projekten. Den Helige Andes upplysning och teologisk kompetens är förutsättningen för en god teologisk undervisning för exempelvis blivande präster/pastorer. Men också för medarbetare i församlingarna är det nödvändigt med god biblisk undervisning.
4. Anslutning till Elsin
Till Elsin kan fria evangelisk-lutherska församlingar/kyrkor, som vill arbeta i enlighet med detta dokument, ansluta sig.
Förutsättning för anslutning till samarbetsringen är gemensam trosgrundval – att Bibeln är Guds ofelbara ord och att de lutherska bekännelseskrifterna (Konkordieboken) är en rätt utläggning av vad Guds ord lär.
I korta fundamentala satser innebär detta att vi bland annat tror, lär och bekänner:
1 att Gud är en enda; en Gud i tre personer, Fader, Son och Ande, och tre personer i en enda gudom (Matt 28:19),
2 att Jesus Kristus, Guds Son, är helt och fullt Gud (Joh 1:1) och helt och fullt människa (1 Tim 2:5),
3 att Gud skapade himmel och jord och allt vad därpå är på de sex skapelsedagarna som Bibeln anger i 1 Mos 1,
4 att människan, som Gud skapat god, föll i synd genom att bryta Guds bud och att detta fall fick ödesdigra följder (1 Mos 3),
5 att människan föds med en av synden fördärvad natur – arvsynd (Ps. 51:7, Joh 3:6, Rom 5:12),
6 att människan av naturen står under Guds dom (Rom 5:18),
7 att människan måste bli omvänd till Gud för att ärva evigt liv (Matt 18:3),
8 att den människa som inte blir född på nytt går evigt förlorad (Matt 25:46, Joh. 3:16, 36, 2 Tess 1:9),
9 att Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv (2 Kor 5:19),
10 att Kristus vunnit en evig rättfärdighet för alla människor – det är A och O, alpha och omega (Rom 5:18),
11 att människan genom tron på Kristus personligen blir iklädd den rättfärdighet som Kristus vunnit åt alla människor (Gal 2:16),
12 att Guds ord är lag och evangelium som måste förkunnas utan sammanblandning (Gal 3:10, 11, Rom 1:17, 2 Tim 2:15),
13 att lagen måste predikas till sin udd och evangelium fritt och villkorslöst (Rom 7:7-13, Jes 43:24,25),
14 att människan blir omvänd genom Guds ord och den Helige Ande (Rom 1:16, 10:17, 1 Tess 1:4-6),
15 att en människas omvändelse är ett Guds verk från början till slut (Joh 6:29),
16 att den Helige Ande bor i den som tror på Kristus (Rom 8:9),
17 att de heliga sakramenten skänker syndernas förlåtelse och dels skapar tron [dopet], dels stärker tron hos den redan troende [nattvarden] (Gal 3:27, Matt 26:26-29),
18 att dopet föder på nytt (Tit. 3:5),
19 att nattvardens bröd är Kristi sanna och verkliga kropp och nattvardens vin Hans sanna och verkliga blod (Matt 26:26-28, 1 Kor. 11:24-25),
20 att en människa som en gång ägt den sanna tron kan mista den. Därför måste lag och evangelium predikas för alla människor till omvändelse (Hebr 3:12, 4:1, 2 Pet 3:17),
21 att församling är ett i Skriften grundat begrepp (Apg 14:23, Upp 2:29) medan sammanslutningar av flera församlingar är en fri sak,
22 att gemenskap mellan kyrkor och församlingar bygger på endräkt i läran (1 Kor 1:10, 2 Joh v. 9-11).
5. Elsins ledning och organisation
Elsin leds av ett råd, som tills vidare består av två män från varje ansluten församling/kyrka. Rådet fungerar som en styrelse och väljer själv ordförande, vice ordförande och kassör. Under rådet kan olika kommittéer arbeta. Rådet beslutar vilka verksamheter som skall genomföras och ansvarar för genomförande och uppföljning av de gemensamma verksamheterna. Rådet har minst ett sammanträde per år där man träffas personligen. Vid detta årliga möte skall Elsin-verksamheten prövas och utvärderas.
6. Observatörsstatus i rådet
Församling/kyrka kan i avvaktan på slutligt ställningstagande om anslutning ansöka om observatörsstatus. Även grupper av evangeliskt-lutherskt kristna, eller i undantagsfall enskilda personer, som har som önskan att få till stånd en församlingsbildning, kan ansöka om observatörsplats. På så sätt kan närvaro- och yttranderätt erhållas i Elsin-rådet utan att man har full anslutning.
7. Grunddokumentets tillblivelse och status
Vid mötet 2007-04-28 utsågs en arbetsgrupp som skulle ta fram ett förslag på grunddokument för Elsin. Detta förslag bearbetades därefter vid överläggningar i Norrköping 2007-09-29 för att så läggas fram för konstituerande möte i Märsta den 31 maj 2008.
Vid det konstituerande mötet i Märsta gjordes ett antal kompletteringar/justeringar vilka framgår av särskilt protokoll. Dessa ändringar har nu inarbetats i föreliggande version och denna utgör således Elsins grunddokument.
Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse,
ty den som har gett oss löftet är trofast.
Hebr 10:23